Tunnelbanan

Det är nästan alltid något uppseendeväckande som händer på tunnelbanan. Igår satt jag mittemot en tjej som hade tejpat fast en binda i nacken. Idag kom en unge på fem år typ och hans mamma på tuben... Han gallskriker och gråter. Mamman gör ingenting. Han börjar bita sig själv i armen så det börjar blöda. Mamman gör ingenting. Han grinar. Biter. Gör uppehåll i skrikandet för att undersöka armen. Skriker och grinar igen. Mamman gör ingenting. Vet inte vem det är mest synd om. Nannyn i mig säger en sak. Soctanten i mig säger en annan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0